Om det var förr i tiden.

Jag pratar om min moster, hin håle personifierad.

Hon har alltid varit en plåga för släkten, men man står ut med henne eftersom hon är släkt. Det har jag alltid fått höra. "Men hon är ju familj.."

Hennes beteende har inte riktigt drabbat mig personligen förut, utan andra, men eftersom dom har valt att förlåta så har jag inte gjort någon större sak av det heller, jag har funnit mig i den drabbades beslut.

Men nu, nu har hon gått på fel person.

Lukas, min bonusson, och hans söta flickvän Siri skulle åka till Athen.

Dom flaggade för att få ha lägenheten redan i januari och eftesom ingen hade gjort anspråk på att få vara där så fick dom det.

Eftersom vissa i min släkt är lite virriga så påminnde jag om det vid nästan varje samtal.

I slutet på februari säger mamma att Helvetet har öppnat porten och Satan är på väg, fast hon sa det mer krypiskt, typ: Din moster kommer från USA i påsk.

Redan där började jag ana oråd. Inget gott kommer av att hon är i närheten. Men mamma hade pratat med henne och förklarat att lägenheten var upptagen en vecka och att hon inte kunde bo där.

Men min moster tyckte inte att det gjorde något eftersom det är veckan före den grekiska påsken och hon skulle bo hos min mamma eftersom dom skulle förbereda inför kommande påskfirande.

So far allt so good.

Torsdag förra veckan anländer plågan, Lukas och Siri skulle komma först på lördag natt. På fredag skulle mamma och Haden åka till Eratini, men då ändrade hon sig plötsligt för hon ville få håret fixat (och hornen slipade) innan påsken och det kunde hon få först på lördag.

Ok, mamma åker på fredag till Eratini och på lördag kväll, när hon inte kunde känna någon svaveldoft över Eratini så ringer hon sin syster för att se vart hon blivit av.

"Nej, jag stannar här tills på fredag" blev hennes svar.

Alltså idag fredag. Ungarna ska vara där en vecka, dom åker hem imorgon, vad fan ska hon vara där för?!

Jag blev galen! Jag har bara sagt mycket dumma saker om henne hela veckan. Saker som visst var lite omogna, men det känndes skönt att säga dem...

Idag har hon åkt till min mamma i Erartini och åter igen, har hon fått som hon velat.

Hon har förstört semestern för Lukas och Siri och nu kan hon i lugnan ro åka och fira påsk med sin syster.

Jag har skällt på mamma för det. Men idag när jag pratade med min svägerska så sa hon saker som faktiskt är sant.

Jag kan skita i henne, hon betyder inget för mig, men för min mamma är hon hennes syster. Hon bryr sig trots allt om henne. Jo, jag förstår det. Jag ska inte försöka få min mamma att föra mitt bråk med Häxan, det får jag göra själv. Och jag tänker inte bråka. Tanten är ändå 70 år, så jag begraver henne redan nu. För mig är hon borta! Där, nu vet vi vem tredje person var! ;-)