Pappas födelsedag.

Många pussar och kramar.

/Dina

Idag när vi kom hem från Brisak frågade Micke mig när dom lagade gatulampan som är utanför vårat hus, fast på andra sidan vägen. "Den har aldrig varit trasig." sa jag. Den har lyst hela tiden.

För en stund sedan var jag ute på sista kvällspromenaden med Athos, och det slog mig då att jag såg. Jag såg gatan en bra bit fram, allt verkade så upplyst. Och visst var det så! Ända sen vi flyttade in i detta område för ca 4,5 år sen har gatubelysningen varit så vag att man knappt har märkt att den varit tänd. Det har liksom inte gjort någon skillnad om man inte stod direkt under lampan. Men nu såg jag hela vägen, nästan. Underbart! Det var på tiden! I synnerhet när vi har en skog på ena sidan om vägen och det gör inte området ljusare direkt. Jag har aldrig varit speciellt mörkrädd, men jag har tyckt det har varit lite obehagligt när jag kommit hem sent på kvällen. För att citera Gert Fylking: Äntligen!