Egentligen kanske det inte är någonting, det kanske bara är jag. Jag har ju blivit lite småkinkig sista tiden...

Men just nu är jag så jäkla besviken på min kollega.

Hon och jag jobbade tillsammans tisdag kväll. När jag blev akut tillkallad på en annan våning. När jag kom ner drog mannen sitt sista andetag. Och ordinarie peronal hade aldrig varit med om att ta hand om en avliden person och den andra personalen var en vikarie som blev lite nipprig.

Så jag stannade kvar för att hjälpa dem tvätta och klä på den avlidne eftersom anhöriga var på väg. Under tiden kommer min kollega från min våning ner för att se vart jag tog vägen och jag förklarade läget och sa att jag kommer snart.

Detta skedde i tisdags kväll.

Ikväll när jag kom till jobbet säger en annan kollega till mig att den som jag jobbade ihop i tisdags hade fått en jättestor blomma från anhöriga till den avlidne som tack för hjälpen.

"Vilken hjälp?" Undrade jag.

"Jo, för att hon tog hand om J"

"Hon?! Det var ju jag och Achmed!!" sa jag

För att göra en lång historia kort. Hon hade iallafall sagt till anhöriga att det var hon.

Imorgon jobbar vi med varandra igen, hur ska hon se på mig då?

Hon måste ju veta att jag vet att hon ljög.

Och när hon tittar på dom där blommorna, hur känner hon sig då?

Jag skulle skämmas!

Nu förstår jag vad som menas med det uttrycket.

Mia var med mig på jobbet, hon gjorde sin praktik där.

Vi satt på morgonrapporten med natten och när den var färdig blev det en stunds lösprat.

Jag kände att jag var vid behov av en toalett så jag vänder mig till min kollega som satt ytterst och säger lite så där tyst ursäktandes: "Jag måste gå pudra näsan..".

Då Mia, som sitter på min andra sida hörde mig, tar tag om min arm och väser: "HerreGud, mamma, du är på jobbet. Vem ska du göra dig snygg för här?!"

Jag tittade på henne och log. Det spelar ingen roll hur mycket hon färgar håret svart. Under det är det fortfarande blont....

Eller så är jag helt enkelt efter i mitt sätt att tala. Jag använder fraser som inte längre finns... Den nya generationen känner inte till dem...

Nä, det är nog så att Mia är och förblir Mia...