1) Kvinnor: För att förbereda sig för modeskapet - ta på en morgonrock och knyt fast en säck bönor på magen. Låt den sitta kvar i nio månader. Efter nio månader tar du ut 10% av bönorna.

Män: För att förbereda dig för fadersapet - gå till apoteket, töm innehållet idin plånbok på disken och uppmana personalen i kassan att ta för sig. Fortsätt sedan till stormarknaden och ordna så att din lön kan betalas direkt tillderas huvudkontor.

2) Ta reda på hur nätterna kommer att bli. Mellan fem och tio på kvällen går du runt i vardagsrummet med en blöt påse som väger mellan fyra och sex kilo.

Klockan tio lägger du ner påsen, ställer klockan på tolv på natten, vaknar och går åter runt i vardagsrummet med påsen till kl ett. Ställ klockan på tre.

Eftersom du inte kan somna går du upp kl 02.00 och tar något att dricka. Gå och lägg dig 02.45 Gå upp när klockan ringer kl 03.00 Gå omkring och sjung i mörkret fram till klockan fyra. Ställ klockan på 06.00 Gå upp. Laga frukost. Håll på med detta i fem år. Och se glad ut!

3)  Gröp ur en melon och gör ett litet hål i sidan på den, ungefär som en golfbolls storlek. Häng sedan melonen i ett snöre, fäst i taket och låt den svänga från sida till sida. Ta en sked uppblötta frukostflingor och försök sedan mata den svängande melonen samtidigt som du låtsas vara ett flygplan. Fortsätt till hälften av flingorna är slut. Tippa ner resten i knät. Nu är du redo att mata en ettåring.

Som förberedelse för lite större barn, smetar du kaviar i soffan och sylt på gardinerna. Göm en fiskpinne bakom stereon och låt den ligga där ett par månader.

4)  Att klä på småbarn är inte så lätt som det kan verka. Börja med att köpa en bläckfisk och en nätkasse. Försök lägga ner bläckfisken i nätkassen så att inga av armarna sticker ut. Tillåten tid för detta: Hela morgonen.

5) Glöm sportbilen och köp en Volvo. Och tro inte att du kan ställa den fläckfri och glänsande på garageuppfarten. Familjebilar ser helt enkelt inte ut så. Köp en chokladglass och lägg den i handsfacket. Låt den ligga. Tryck in smågodis i bandspelaren. Smula sönder ett storpack chokladkex i baksätet. Dra en kratta längst bilens båda sidor. Sådär! Perfekt!

6)  Träna på att gå ut. Vänta utanför toaletten i en halvtimme. Gå ut genom ytterdörren. Gå in igen. Gå ut.  Gå in igen. Gå ut och ta några steg på trädgårdsgången. Gå tillbaka. Gå nedför gången igen. Gå mycket långsamt på gatan i fem minuter. Stanna och inspektera noga varje cigarettfimp, tuggummi, smutsigt papper och död insekt längst hela vägen. Gå samma väg tillbaka. Skrik att du inte tänker vänta längre. Nu är du redo att gå ut med ett litet barn.

7)  Åk till stormarknaden med något som äger största möjliga likhet med ett förskolebarn - varför inte en fullvuxen get? Om du tänker skaffa fler barn tar du med dig fler getter.

Ordna dina veckoinköp utan att förlora getterna ur sikte. Betala för allt som getterna äter eller förstör.

8)  När du upptäcker att du står i duschen och nynnar på barnvisor har du kvalificerat dig för att bli förälder.

9) Ett mycket gott råd är att upprepa allting du säger minst fem gånger.

10) Innan du slutligen bestämmer dig för att skaffa barn ska du söka upp ett par som redan är föräldrar och kritisera deras uppfostringsmetoder och brist på tålamod, och för att de låter sina barn löpa amok. Ge dem goda råd om hur barnens sovvanor, potträning, bordsskick och beteende i stort kan förbättras. Passa på att riktigt njuta - för sista gången i ditt liv sitter du med alla svaren.

Krig - babyboom.

Svält - babyboom.

Naturkatastorfer - babyboom.

Nationell katastorf - babyboom.

Bistra tider - babyboom.

Det liknar nästan en epidemi.

Typ, torka - smutsigt stillastående vatten - TBC.

Det hör ihop på något sätt och jag kan inte förstå varför.

Det här med babyboom, alltså.

Jag förstår sexet.

Krig - Passionerat- kanskeviintesesigen - sex

Svält - Vi har sex för att inte tänka på hungern.

Naturkatastrof - Jagärsågladattviklaradeoss - sex

Nationell katastrof - Tar fokus från verkligheten.

Bistra tider - Vi hade iallafall tur med potensen.

Allt DET förstår jag.

Men att föda fram ännu en mun att mätta när det inte är stabilt omkring oss, det förstår jag inte.

Och jag behöver väl kanske inte göra det heller.

Själv har jag börjat nedräkningen till när jag ska slippa laga middag varenda jäkla dag.

Om allt går enligt planerna så är det bara 7 år kvar.

Det kan iofs ses som en evighet, men nej, jag ser ljuset i tunneln...:-)

Varför började jag tänka på babyboom i första hand.

Jo, för i stort sett alla virila kvinnor på mitt jobb, och dom är många, är på smällen.

Jag kan bara tacksamt le åt att jag är immun mot denna epidemi.

Och önskar dem alla Lycka till! :-)

Det är en olycka när människor verken har förstånd att tala eller omdöme att tiga.

Jag har inte funnit nyckeln till framgång men nyckeln till misslyckande är att försöka vara alla till lags.

Hon slutar aldrig att förvåna.

Det är svårt att beskriva henne, hon måste upplevas.

Men jag citerar Micke som han sa när vi nyligen hade träffats:

"Jag trodde det där med blondiner var en myt, tills jag träffade Mia".

Men AnnaMaria är inte dum, absolut inte, hon lever bara i sin egen värld ibland.

Hon är den som började 1:a klass utan att ens kunna skriva "Mia". Hon gjorde en krumelur istället, och när jag fråga om jag skulle lära henne att skriva "Mia" på riktigt sa hon att det inte behövdes för hon hade redan signerat!

Hon är den som fick ut tre ord av ett. Ordet "vem" blev "vi e mer"...

Hon är den som frågade mig "Mamma, i Snövit och dom sju dvärgarna, hur många dvärgar finns det?"

Och ändå gick hon ut 9:an med VG och MVG.

Och så igår, när vi skulle åka buss.

Det regnade så vi hade ett varsit paraply och det är inte så trevligt att ha ett blött paraply i knät när man sitter på bussen.

Och när jag satt och tittade och tittade vart jag skulle lägga mitt paraply så kom Mia med en Metro. -Här, rulla in ditt paraply i den här.

Och det gjorde jag, och jag kunde ha paraplyt i knät utan att bli blöt.

Jag tittade på henne flera gånger under bussfärden och undrade om det var samma unge. Men så slänger hon ur sig något "smart" igen och jag inser att det är precis samma härligt underbara Mia.

Idag har jag ont.

Igår kväll var jag för andra gången i mitt liv (med 1,5 års mellanrum) på gymmet. Och jag tränade utan att fuska! Bara en sådan sak!

Idag kom jag på varför jag brukade fuska... För att bespara mig smärta.

Men Igår tog jag mig i kragen och gick ner.

Jag har pratat om det sen i våras, men som vanligt nör det gäller mig så behöver jag mentalt en lång startsträcka.

Igår gymet. Fredag startgympa och söndag yoga.

Kul! :-)

Igår var jag verkligen låg...

Bottenlåg, faktiskt.

Ingenting var bra. Jag var arg och bitter på allt. T om färgerna på väggarna retade mig.

Till råga på allt så hade jag bokat in mig på kvällen, jag hade lovat Sus att följa med och shoppa.

Det var inte vad jag ville, jag ville sitta här hemma och vältra mig i min bitterhet.

Men lovat är lovat, och jag satte mig på bussen till Forum.

Och jag behövde det. Att träffa Sus och vara med henne ett par timmar.

Jag vet inte när det vände, men efter ett tag märkte jag att jag tyckte det var kul att gå med henne i affärer, även om inte jag skulle handla.

Jag fokuserade på annat än min lågstämdhet. Den försvann.

Precis som Molgan försvann för Alfons Åberg när han hittade en riktig vän.

Vad det är viktigt att umgås med goda vänner.

Inte bara veta att dom finns där, men att umgås, att få se dem och vara i deras närhet. Jag behöver det. Och ändå är jag så dålig på att ta mig i kragen och praktisera det. Det är så himla lätt att sätta sig i soffan och göra det bekvämt för sig. Och, visst, det kan vara skönt ibland. Men det är inte vad jag behöver. Det ger inte min själ någon näring.

Nej, nu ska det bli ändring på torpet!

Och den kan bara börja med mig!

Jag ser fram emot fredag, då kommer Yvonne.

Och jag ser fram emot söndag, då ska jag träffa Sus.

Idag är jag fortfarande pank och jag har samma färg på väggarna. Men jag bryr mig inte!

 Sånt är livet, det är inte hela världen, det vänder väl någongång. Jag har varit där förr..

Jag har folk omkring mig som tycker om mig och som jag tycker om, och det kan inga pengar ersätta.

Sus, tack för igår!

Yvonne, jag saknar dig!

Sarah, tre hus till salu, kom tillbaks!

Och till alla mina andra vänner, tack för att ni finns! CU! :-)

En människas etiska beteende bör grundas på sympati, utbildningoch sociala band; ingen religiös bas är nödvändig. Människan skulle verkligen befinna sig i en svår situation om hon vore tvungen att behärska sig enbart av rädsla för straff och en förhoppning om belöning efter döden.