Äntligen kan man njuta av att det är jul.

Julafton är över. Den var mycket trevlig.

Juldagen också. Den spenderades hemma hos Mickes pappa tillsammans med Mickes syskon m sina familjer.

Nästa år ska jag ta med mig blodtrycksdämpande medicin.

"Mitt stora feta grekiska bröllop" är inte en film i komedigeneren, det är en dokumentär.

Min familj, stor och högljudd och alla lägger sig i allt...

Mickes familj, lågmälda och robbotliknande. Det enda som dom gör spontant och okontrollerat är möjligen att nysa.

Vid kaffet igår efter maten så berättar Mickes brorson att han ska bli pappa. Mickes bror, farfar to be, tittade inte ens på sin son, utan sa lite tyst  med ett krystat leende på läpparna "oj, vilken överraskning"...

Jag satt alldeles chockad över denna brist på känsloyttringar och tänkte först spontant "KULTURKROCK".

Men, nej, jag har bott här länge nog och lärt känna många svenskar.

Det här handlar inte alls om kultur, utan om ett sjukt beteende...

Tack och lov att Micke inte är sån.

Jo, kanske lite men det går att leva med.:-)

Å andra sidan har han gått sex år i internatskola med intensivkurs där man har lärt sig TALA och UTTRYCKA sig. Och att om man råkar visa känslor, oavsett vilka, så är det fullt normalt och helt ok.

Som tur är är det ett helt år kvar till nästa juldag, och vi samlas alla igen, och tills dess har jag nog kommit över chocken.

Tragiskt, dom vet inte vad dom missar...

En Riktigt God Jul :-)

De varmaste platserna i helvetet är reserverade för de som i tider av stora moraliska kriser behåller sin neutralitet.

Jag stod idag, 23/12, på min baksida och tittade.

Under ena äppelträdet såg jag något vitt, när jag gick närmare såg jag att det var...... Snödroppar!

Inga som kom uppifrån utan nedifrån marken. Blommor.

Det är inte sant! Är det det enda "snö " som vi ska få över jul?!

Iallafall är vi klara med julklapparna! Skönt.

Igår kväll när jag kom hem från jobbet så gjorde jag knäck, och så gjorde jag klar kakan.

Idag har jag gjort resten, nu har jag bara julskinkan och klä granen kvar.

Vi ska göra lite mer julgodis också.

Underbart!

Imorgon är det jul! :-)

Ideal och moral är som mediciner:

Tidvis oumbärliga men dock alltid giftiga.

Äntligen!

Jag har haft sån ångest för jag har inte vetat vad jag ska köpa till Max, men nu vet jag! Kan tyvärr inte skriva det här ifall att Max skulle gå in och titta.

Men den är perfekt!

AnnaMaria och Oliver visste jag sedan flera veckor tillbaks vad jag skulle köpa. Det betyder inte att jag har köpt det till dem, för min (o)vana trogen kommer jag att springa häcken av mig den 23 för att införskaffa dem.

Och sen kommer jag svära över mig själv och lova mig själv att det här var sista året som jag köper julklappar dagen innan... The same procedure as last year...

Och så nu till Micke, vad ska jag köpa till honom?

Jag har, sen vi träffades, aldrig lyckats köpa en bra present till han.

Inte en enda. Så iår igen blir det väl nåt han inte vill ha...:-/

Men om någon har ett bra tips vad man ger en man på 47 år så ge mig det gärna.

Ps! Det är ju svårt att köpa något till en man som har allt han behöver och allt han någonsin önskat sig.... dvs... Mig...;-)

* "Då sa jag till dem på ren svenska: Go home."

* Jag gick in i det här med öppet ansikte..

* Jag hälsar press, radio, TV och framför allt massmedia välkomna.

* Kom igen grabbar, dom har också en dålig målvakt.

* Max 2 passningar, högst 3.

* Som man brukar säga, rötterna går aldrig ur.

* Vi går ut och värmer upp i rektangulära cirklar.

* Rätta mig om jag inte har fel.

Så skrattretande!

Med det menas att du är garanterad att träffa en läkare inom en viss tid, jag tror det är två månader.

Men inte att du ska få behandling.

I september 2007 gjorde jag illa min tumme, när värken inte ville gå över tog jag kontakt med vårdcentralen som sa att jag hade fått en inflammation. Och blev behandlad emot det. När efter slutförd behandling det fortfarande inte hade gått över fick jag remiss till ortopeden, nu hade det gått tre månader. Det visade sig då att mitt ledband i tummen hade gått av. Jag fick värktabletter och en skena att använda i väntan på att få komma till handkirurgen. Remiss skickades samma dag av ortopeden, jag var där. I torsdags, förra veckan, fick jag min kallelse till handkirurgen?! Ett och ett halft år senare!!

Vilken jäkla tur att det bara var ett ledband och inte hjärtat eller någon tumör...

Tragiskt!

Och jag är fortfarande bitter!